I och med Sveriges medlemskap i EU är man skyldig att följa unionens bolagsdirektiv, genom vilka begreppet rättvisande bild har införts i lagstiftningen. Grundtanken är en enhetlig redovisning inom unionen som ska öka jämförbarheten i redovisningsrapporteringen. Sverige har ett annat begrepp; God redovisningssed. Då dessa två begrepp är motstridiga syftar den här uppsatsen till att reda ut de skillnader som finns mellan begreppen.Uppsatsen visar att de främsta skillnaderna är värdering av tillgångar då de antingen ska värderas till anskaffningsvärde eller verkligt värde. Det har också visat sig att begreppen God redovisningssed och rättvisande bild är svårdefinierade, och att de otydliga definitionerna gjort införandet av EU:s bolagsdirektiv i svensk redovisningslagstiftning komplicerat.

Kontrollbalansräkningen är ett borgenärsskydd vars funktion är att särskilja livsdugliga företag från de som inte är det. Frågan om livsduglighet avgörs av företagets nettotillgångar. Vilka tillgångar som tas upp och hur tillgångarna värderas får därmed en avgörande betydelse för ett aktiebolags fortsätta existensen. Lagen ger ingen närmare beskrivning för hur redovisning av tillgångar ska ske, utan hänvisar till God redovisningssed. Vad som utgör God redovisningssed blir således viktigt för att avgöra nettotillgångarnas storlek och i förlängingen företags livsduglighet.

Syfte: Vårt syfte är att analysera och diskutera vad som är God redovisningssed vid redovisning av pågående arbeten på löpande räkning och hur innebörden i God redovisningssed på detta område har påverkats av sambandet mellan redovisning och beskattning. Tonvikten ligger på det vi kallar alternativmetodens förhållande till God redovisningssed. Ett delsyfte är att kritiskt granska och analysera de argument som framförts i de senaste årens debatt i SvSkT om alternativmetodens förenlighet med ÅRL. Metod: Vi har i arbetet utgått från en dokumentstudie där bland annat en debatt i SvSkT från de senaste åren om beskattning och redovisning av pågående arbeten på löpande räkning har varit till stor hjälp. Då vår frågeställning ligger i gränslandet mellan företagsekonomi och juridik så har vi i vårt arbete tagit intryck både av juridisk metod och av samhällsvetenskapens forskningsmetoder.

Det av stor vikt att God redovisningssed beaktas vid löpande bokföring. Detta tydliggörs via 4 kap. 2 § BFL där det står att bokföringsskyldiga personer i Sverige ska löpande bokföra sina affärstransaktioner i enlighet med God redovisningssed. Det finns dock kritik riktad mot begreppet, då innebörden av god redovisning i vissa fall kan vara diffust. Därmed har BFN som huvudansvarig för utveckling av God redovisningssed valt att se över den nuvarande normgivningen som utgör God redovisningssed för löpande bokföring.

Bakgrund och problem: Periodisering av inkomster till intäkter är en kompliceradredovisningsfråga. Komplikationen med att redovisa intäkter är att det är ett område där detges möjligheter för företagen att göra egna bedömningar. För att få tas upp i redovisningenmåste dessa bedömningar vara förenliga med den rättsliga standarden God redovisningssed.Under vissa omständigheter kan God redovisningssed medge mer än ett tänkbart alternativ förintäktsredovisning, I det fall Skatteverket anser att redovisningen inte är förenlig med godredovisningssed kan det leda fram till en tvist som kan prövas i domstol.Syfte: Uppsatsen syftar till att belysa vilka argument som framförts i en rättsprocess, hur deorganiseras i ett rättsfall, samt att undersöka deras trovärdighet i förhållande till en bestämdredovisningslösning avseende intäktsredovisning. Detta för att lyfta fram vilka argument somfår betydelse för vad som anses God redovisningssed i fallet.Avgränsningar: Studien gör en avgränsning att enbart omfatta intäkter ochintäktsredovisning. Ytterligare avgränsas uppsatsen till att diskutera svensk lagstiftning ochnormgivning inom redovisning.Metod: I uppsatsen används en kvalitativt inriktad metod.

Ämnet uppsatsen behandlar är redovisningsrätt. Både juridik och redovisning är två delar som går in i varandra. Syftet har varit att undersöka hur domstolarna dömer i fall där God redovisningssed behandlas, med fokus på när Regeringsrätten, RegR, och Bokföringsnämnden, BFN, inte är överens. BFN är en statlig myndighet som är upprättad för att utveckla God redovisningssed. De avlämnar på begäran yttranden till domstolar i fall om God redovisningssed.De presenterade fem rättsfallen är alla prejudikat, dvs.

Bakgrund: Sverige har implementerat EGs fjärde bolagsdirektiv i sin nationella lagstiftning, ÅRL. Ett av de nya begreppen som implementeringen förde med sig var rättvisande bild. I ÅRL fanns sedan tidigare begreppet God redovisningssed. Lagstiftaren valde att behålla God redovisningssed och införde samtidigt det nya begreppet rättvisande bild. Motiveringen till detta var att de fann betydande skillnader mellan begreppen.

Det råder ett starkt samband mellan redovisning och beskattning i Sverige. Sambandet ärgrundläggande i inkomstslaget näringsverksamhet eftersom resultatet ligger till grund för denskattemässiga inkomstberäkningen. Avsättningar är ett exempel på ett redovisningsområde därdet finns flera frågeställningar kopplade vid beskattningen och har blivit uppmärksammat irättspraxis, doktriner samt i viss utsträckning lagstiftningen. I en skatteprocess är det denskatteskyldige som har bevisbörda när det kommer till avdrag, vilket innebär att denskatteskyldige skall visa att denne med stor sannolikhet har följt God redovisningssed vid enavsättning. Den problematik som finns kring ett starkt samband mellan redovisning ochbeskattning har sin grund i de olika syftena hos de två regelverken.

I och med Sveriges medlemskap i EU är man skyldig att följa unionens bolagsdirektiv, genom vilka begreppet rättvisande bild har införts i lagstiftningen. Grundtanken är en enhetlig redovisning inom unionen som ska öka jämförbarheten i redovisningsrapporteringen. Sverige har ett annat begrepp; God redovisningssed. Då dessa två begrepp är motstridiga syftar den här uppsatsen till att reda ut de skillnader som finns mellan begreppen.Uppsatsen visar att de främsta skillnaderna är värdering av tillgångar då de antingen ska värderas till anskaffningsvärde eller verkligt värde. Det har också visat sig att begreppen God redovisningssed och rättvisande bild är svårdefinierade, och att de otydliga definitionerna gjort införandet av EU:s bolagsdirektiv i svensk redovisningslagstiftning komplicerat.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att beskriva och analysera svårigheter, risker och möjligheter angående den kompletterande normgivningen som tillämpas vid periodiseringsfrågan.Metod: I uppsatsen används en kvalitativ ansats för att uppfylla det formulerade syftet. En rättsfallsstudie anses ge den bästa utgångspunkten för att svara på problemställningen. Denna rättsfallsstudie har gjorts på fem prejudicerande rättsfall. Utöver denna empiriinsamling har referensramen utvecklats genom en rättsdogmatisk metod ur ett företagsekonomiskt perspektiv med hjälp av gällande rätt, doktrin och vetenskapliga artiklar.Resultat: Studien visar att realisationsprincipen och rättspraxis har den största inverkan för argumentationen vid domsluten. Principerna måste sättas i ett sammanhang för att möjliggöra att beslut kan fattas i varje enskilt fall.

Sverige har haft ett starkt samband mellan redovisning och beskattning ända sedan införandet av KL på 1920- talet. Kopplingen innebär att beskattningen i de allra flesta fall baseras på företagens redovisning. Redovisningen är dynamisk eftersom den i hög utsträckning styrs av rekommendationer och God redovisningssed är ett begrepp som är skapat att passa en stor massa av företag i många olika branscher. Detta gör att företagen har möjligheter att tolka och styra hur olika transaktioner redovisas, och därmed när de skall tas upp till beskattning. Vårt syfte med uppsatsen är att se om det är av redovisningskvalitativt intresse att ha God redovisningssed som rättsstandard i både redovisningen och beskattningen.

I och med internationalisering av redovisningsregler har vi fått nya standarder för redovisning för noterade bolag. En av dessa nya standarder är IAS 38 som behandlar värdering av immateriella tillgångar. Denna standard innebär att vi fått ett nytt sätt att redovisa tillgångarna, detta är till ett verkligt värde. När värdering sker av immateriella tillgångar finns det många saker som kan påverka värderingen detta kan till exempel vara vilken syn den person som värderar har på begreppen rättvisande bild och God redovisningssed. All redovisning ska följa God redovisningssed men i och med nya EU standarder ska även en rättvisande bild uppnås.

Denna studie syftar till att undersöka implementeringen av det nya regelverket, K3 som en standardisering av redovisningsreglerna, både internationellt och nationellt. K-projektet påbörjades år 2004, då BFN beslutade om att ändra inriktning på sin normgivning. BFN bestämde sig för att ta fram samlade, kompletta regelverk för olika kategorier av företag, K1-K4 för att ersätta tidigare spridd normgivning. Tanken med K-projektet var att alla regler och föreskrifter, som ett företag ska tillämpa vid upprättandet av sin årsredovisning, ska finnas samlade i en och samma vägledning för att underlätta för upprättare.Vi har valt att genomföra intervjuer vid insamling av data samt studerat remissinstansernas remissvar på BFNs ?Upprättande av årsredovisning (K3) - Utkast?.

Syftet med denna studie ä?r att undersö?ka hur infö?randet av den nya revisionsstandarden ISA upplevs av revisorerna i Sverige och hur ISA fö?rhåller sig till God redovisningssed och rättvisande bild..

I Sverige har vi ett starkt samband mellan redovisning och beskattning. Under de senaste åren har redovisningen förändrats på grund av en ökad internationalisering. Detta har bland annat inneburit att användandet av verkligt värde har ökat vilket även har fått konsekvenser för beskattningen på grund av det nämnda sambandet. Begreppet verkligt värde har till och med införts i skattelagstiftningen, i 18 kap. 18 § IL som säger att om det verkliga värdet är lägre än det skattemässiga får ytterligare avdrag göras utöver det vanliga värdeminskningsavdraget.